fotorebecca

Klockan är 04.59 och jag stänger ytterdörren bakom mig. Sedan krånglar jag mig bort mot bilen tillsammans med mina väskor, trött men förväntansfull. Bilfärden tar femton minuter sedan står jag utanför hennes port, vi är redo, redo att åka på semester. 

 

Tystaden lägger sig inte förens 45 minuter senare när vi kliver ur bilen på Landvetter flygplats. Det regnar och skyndar oss in till skyddet av ett tak. Pengar växlas i sista minut, sedan är tiden slut. Checka in bagaget, genom passkontrollen och sedan en andpaus på ett fik. I samma svep tar även aspartamstrejken slut, men ändå med lätta hjärtan tar vi ett varv i butikerna. 

 

En stressad och panikslagen Filippa sitter på planet, boardingen är avslutad och det sista förbereds för take-off. Nej, säger hon. Nej, så kan du inte göra. Flygräddsla? Semesterängslan? Äventyrsfobi? Tänk om. Paniken sprider sig mer och mer, för tänk om jag inte kommer hinna lägga upp bilden på instagram innan flygplanspersonalen säger till. Smärtfritt tar vi oss ur situationen och lämnar landet. Bilden blir en succé. 

 

Jag ser något... vitt! MOLN. Jag ser något...fluffigt! MOLN. Jag ser något... fuktigt! MOLN. En lång flygtur med alltifrån matte & biologi till stolsradsspekuleringar & bortblåsta high-fives.

 

En klapp till vänster om mig väcker mitt intresse, vi har precis landat och Filippa sitter beredd, när ska vi applodera? Uppjagad som jag blir klappar jag fragilt, tillslut stämmer resten av plannet in. Hopp av och frammåt marsch. På vägen möts vi av förrvirrande spanska meningar som tillslut formas till uppfattbara ord. Medan Filippa letar rätt på vägen finner jag en ny vänskap. När man var mindre och reste med resebolag fann man sina vänner på ett sätt eller ett annat, ofta inkluderade detta vistelser hos KIDS-klubben. Klubben blev ersatt av en korridor, men vänskapen var äkta. Detta även fast den var avslutad lika snabbt som den börjat. 

 

En tur till rummet, en bit att äta och ett dopp i poolen senare var vi redo för en uppgörelse. Vem har dagens bäsa lungkapacitet? Fram och tillbaka, upp och ner ur vattnet. Tillslut hade vi en vinnare. Vinnarna var vi båda två, vi hade varandra, vi hade solen och vi hade en hel semester framför oss. 

 

I helgen var jag iväg på KRIK's beachvolleyboll turnering. Det var spel på dödligt allvar, goa och pigga vänner, Gud, juice och helt enkelt bra dagar. 

Ytterligare ett skolår har nu kommit till sitt slut. För min del avslutades det till en början i skolans aula och därefter musikquiz tillsammans med de andra ledarskapsklasserna på skolan. 

För en vecka var det bal som stod på schemat, åtminstone för min skolas treor. Läser man vad som sägs om det på Twitter förstår man att det var en oförglömlig kväll. För mig är det två år kvar tills det är jag som går där, men iår fick det räcka med att föreviga stunden genom bilder. Jag var där med HALFO, skolans fotoförening, och fick därmed även fotografera innanför avspärrninarna. Något som kanske inte är något märkvärdigt egentligen, men det fick åtminstone mitt lilla hjärta att slå lite snabbare. 

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/4942065/?claim=fjq3bnyd3kx">Följ min blogg med Bloglovin</a>

En skrattande Rebecca på julafton. Nu är det en vecka senare, flickan sitter i myskläder och inser att det var dags att sova för länge sedan. Men lusten att redigera bilder blev för stor inatt, jag skulle ju bara ändra något mer... 

Jag tänker inte ens försöka beskriva denna dagen. UNDERBAR: Träffat så många underbara männsikor och känner att dessa tre år kommer bli grymma! 

 

Okej, jag tänker ändå försöka...

 

Upprop i aulan.

Träffa klassen.

Träffa ett par lärare.

Indelning i basgrupper(Varav min basgrupp är grym, så mysiga männsikor, alla lika pratglada som mig).

Utdelning av schema & andra papper(Som ska in på Nelles kemi-lektion imorgon.. ;) ).

Rundtur i basgrupper.(Träffade massor med andra vänner då med).

Lunch tillsammans med ungefär halva klassen. (De mysigaste människor jag någoonsin mött).

Ledarskap & Organisations lektion.(SÅ SKOJ)

Slutar.

Fika med gamla klasskamrater.

Träffade en vän jag inte sett på väldigt länge, men som jag saknat oerhört mycket.

 

Ja. Jag har haft en väldigt bra dag.

 

 

Imorgon. Den 21:e Augusti 2013. Börjar jag. Gymnasiet. PEPPAD OCH TAGGAD SOM ATTANS!! 

 

Idag har jag fixat och donat! Sista dagen på lovet och ledigheten, så har sett till att göra alla de där sakerna jag inte hinner när jag går i skolan. Städa garderoben, lyssna på podcasts, kolla vloggar och stå i en halvtimme framför spegeln i klädångest. Jag är inte speciellt nervös än faktiskt. Men jag tror inte riktigt att jag fattat det än... Eller så finns det helt enkelt inget att vara nervös för. Är lite orolig för kläderna bara. Jag ser det som så att de berättar allt jag inte säger själv. De jag inte kommer prata med, de kommer bara se mig och hur jag ser ut. Vilkte är ytligt och allt, men svar ja, därför är jag lite orolig. men som alltid när jag inte är helt hundra på hur jag ser ut, då ser jag till at vara EXTRA trevlig och frammåt. Visa min personlighet riktigt rejält, så lär ingen minnas vad jag hade på mig. För egentligen... Så kommer det inte spela den minsta lilla rollen om en månad vad jag har på mig imorgon.

 

Trots att jag längtat efter morgondagen i åtta månaders tid, så har jag egentligen inga förväntningar på morgondagen. jag har inte hunnit tänka på det så mycket. Men det känns bra. Riktigt riktigt bra. Hade verkligen inte kunnat önska att något annat såg annorlunda ut än vad det gör. Vad som än händer imorgon, så är det ödet och det är så det ska vara. Åtta månaders  väntan och jag skulle egntligen kunna vänta enm månad till. Knäppt va..? I Januari tidigare iår kunde jag sitta och gråta för att jag behövde en förändring. Något som lyfte bort mig ifrån slasket och vardagen. Då drömde jag mig bort till imorgon. Nu sitter jag här, lättare,snabbare, smartare och äldre. Nu är dagen här. Nu kör vi. All in.

 

Bilder ifrån konserten igår.

I förra veckan fyllde Sanna år! Detta firade vi idag med ett litet överraskningskalas. Jag och Matilda lurade hem henne till mig! Sanna var verkligen förvånad och överraskad! Det blev ett lyckat kalas! Vi åt tårta och var ute och fotade. Det var lika mysigt som vanligt att träffa mina godingar! 

Som sagt var vi i Göteborg igår, på RIX FM Festivalen. Det tror jag inte någon missat nu. Vi började med att vakna vid 05.30, duschade, åt frukost och gjorde oss iordning. Vi tog bussen in till stan och tog bussen vidare till Göteborg. Väl på bussen träffade vi fyra tjejer som också skulle till festivalen. Så vi hängde på varandra. Vi gick upp till Götaplatsen och insåg ganska snabbt att här, var ju nästan inga människor alls. Caroline och jag kände att två timmars väntar räckte för oss. Därför efter två timmar gick vi därifrån för att gå och shoppade istället. Stina stannade kvar med de andra tjejerna och väntade. 

 

Jag och Carro gick runt lite. Svängde av misstag förbi signeringen med Oscar Zia. Träffade ett par gammla klasskompisar och vann gratis gifflar. Vi åt lunch och fikade. Sedan gick vi bort till Götaplatsen igen och klockan var fyra. Scenen fylldes med artister och vi var fast. När vi åkte hem var vi helt döda. 

 

Just nu sitter jag tillsammans med Stina, Caroline, Sofia, Marie, Rebecca & Emma på götaplatsen igår. Här ska vi sitta i sex timmar nu. Det är Rix FM Festivalen som står på schemat. Vi är taggade till tusen. 

Nu sitter jag här hemma med Stina. Hon ska sova här i natt! Vi har tjötat på om livet, det var så länge sedan vi sågs nu. Sedan har vi kollat på sommarkrysset, eftersom The Fooo var med ikväll. Stina är världens största fangirl, och jag måste erkänna att jag blir rätt hypad jag själv när vi kollade på alla dessa snygga killar! Mmumms!

 

Igår blev det relativt sent. Hade några kompisar över, kollade film och hade det allmänt mysigt! Så imorses tog jag sovmorgon och sov lite längre än vad jag egentligen hade tid för. Sedan tog jag bussen in till stan och gymmade. Idag var ett mag och ryggpass. Efter det har jag gått lite på stan och kollat runt lite. Och nu sitter jag hemma och har ätit, duschat fotat och plockat undan lite på mitt rum. 

 

Jag är försöker alltid utvecklas och bli en bättre männsika. Försöker växa i mig själv och i hur jag behandlar andra. Jag strävar alltid frammåt. Jag älskar små peppande quotes, och i sommras hittade jag världens bästa lilla block med post-it lappar! 101 stycken små lappar med olika citat som stärker mig och som får mig att se livet på ett mer positivt sätt. Jag läser lappen flera gånger om dagen och försöker leva efter den. Sedan försöker jag byta ut lappen varje dag, men om det är något jag känner att jag behöver jobba extra med, så låter jag lappenb sitta kvar. Denna lappen har suttit på min dörr i snart en veckas tid. Jag känner att jag inte nått dit jag vill med vad den vill att jag ska göra. Att jag ska tro på mig själv. Tycka om mig själv, eftersom jag är allt jag har. Jag tycker detta är så himla klockrent, något som alla borde jobba på. För alla är vi underbara och alla förtjänar vi att bli älskade, inte minst av oss själva. Det hjälper inte att klanka ned på sig själv. Du kommer mycket längre i livet om du höjer dig själv och alla i din omgivning. Så jag låter lappen sitta kvar, tills jag vet att jag aldrig kommer glömma av att tro på mig själv. Jag är ju jag. Och jag duger.